Min karl har jobbat kväll hela veckan. Mycket jobb om vi säger så. Egentligen gör inte det mig något alls. Vardagen är igång och jag har mycket att pyssla med så jag håller mig allt sysselsatt. Sen att jag saknar honom varje vaken stund vi inte är med varandra, för det gör jag verkligen.

Men det märks inte lika mycket just nu. Inte när jag har två små som behöver mig dygnet runt. 

 

Efter dagis hämtning leks det. Kanske ses det lite barntv. Sen lagar jag en redig middag, sen är det bad för barnen, disk för mamman. Jag lämnar dom ju självklart inte ensamma i badet mer än någon minut i taget. Det blir ett himla springa kan jag lova! Men ytterligare en bra sak med att bo litet. Jag hör varje move dom gör i badet. 

 

Sen är det pyjamas dags och lite barntv innan läggning. Sambo brukar komma hem strax innan barnen hoppar i säng vid halv 8 tiden. 

 

Sen är det uppstigning klockan 6 varje morgon. Noora är våran väckarklocka.

 

Det jag skulle komma till...när min karl är borta pular jag med saker till barnen, märkning av dagis kläder, påskriving av dagis lappar, packning av dagis väskor, tvättning av dagis kläder, lägger fram morgondagens dagis kläder och lite pyssel typ sånt här:

 

                  

Noora har fått en egen napp låda till dagis. Pimpad! Älskart!