Ett år prinsessa
Kategori: Allmänt
Aarons var ju självklart en lika stor händelse (om inte större eftersom han är min först födde) men den gången var jag rädd. Det gjorde fruktansvärt ont och tog lång tid (tyckte jag då, men nu efteråt förstår man att fem timmar är lite för en förstföderska) och jag sprack mycket. Ja jag var ny på allt och vi fick stanna på BB några dagar. Amningen skulle igång och som dom allra flesta vet så är amningen bland det värsta jag gjort. Bara jag tänker på amningen kommer alla hemska kännslor tillbaka till mig.
Nooras födelse var snabb, ganska så smärtfri (kanske just för att den var så snabb?) och allmänt vacker. Jag och Alexander njöt av varandras sälskap och skrattade flera gånger. Barmorskorna var fantastiska och ut kom min stora tjej med navel strängen två varv runt halsen.
Hon föddes 07:05 på morgonen den 8 maj. Vi blev inskrivna strax innan 05:00.
Det hade gått snabbare om dom tagit hål på vattnet fortare. Men jag fick inte helt som jag ville på den fronten.
Vi njöt av varandra under dagen medan storebror hade mys med mormor och morfar. Strax innan 18:00 samma kväll var vi hemma igen. Jag var så otroligt lycklig den dagen.
Dagen efter togs det tunga beslutet att lägga ner amningen. Jag fick ta en hel del kritik men också en hel del bra peppning. Många förstog mig.
Idag kan jag se tillbaka och säga att det är det absolut bästa beslutet. För mig, för oss alla.
Jag är en otroligt stolt två barns mamma till två fantastiska barn. Dom är min glädje, mitt liv.
Jag, några dagar innan förlossning.
Lycklig mamma med skrynklig liten.
Lycklig pappa med skrynklig liten.
Storebror möter lillasyster för första gången.
Syskonmys.
Noora vägde hela 4030g när hon föddes. Hon mätte 51 cm i längd.
Så det där med att vi skulle få en liten dotter var helt fel. Vi fick en stadig tjej som läkaren senare sa. Här görs det rediga ungar!