Den här veckan har jag verkligen fått känna på hur stressig vardagen kommer bli sen. Med två barn, skola, jobb, och hemmet. Att få vardagen att gå ihop med alla dessa tider som ska passas, maten som ska lagas, tvätten som ska tvättas, barnen som skall lekas och karln som skall kramas.

Därimellan har vi haft: frisör besök, bvc besök, national dag firande, kompisar att träffa, familj att träffa, student presenter att inhandla, mat att inhandla, semester att planera, semester relaterade prudukter att införskaffa, ny vagn att kika på till dagis start för sessan.

Well listan kan göras längre...

Men nu vet jag exakt hur det kommer kännas när skolan drar igång igen i september. Fy bubblan! Hur hinner alla med sina vardags pussel?

Jag menar läkar besök och bvc besök försvinner ju inte pga att min skola drar igång. Inte tandläkaren eller frisören heller lixom.

Inte matlagningen heller. Och nej mina barn ska inte växa upp på hämt mat! Då står jag hellre vid spisen nån timme varje kväll. Men tiden? Den räcker lixom inte till!

Igår tog jag och sessan vårat pick och pack mot uppsala och ikea. Alltså var det tåg och sen buss som gällde för oss. Väl på ikea handlade vi det som skulle handlas och sen tog vi en lunch på ett mycket dött ikea.

Sen var det buss och tåg hem igen. Väl hemma hann vi med en kaffe och byta blöja paus innan bvc besök väntade och ett års vaccinationen stog på schemat.

Som tur var hämtade mormor storebror på dagis. (annars hade det aldrig gått!?)

Efter onda sprutor samt vägning och mätning, (ungen väger 11585g och är 78cm lång, om vi har en stadig sessa? Absolut!) slocknade Noora på mormors soffa.

Vi blev bjudna på middag och efter det var det jakt i knivstas affärer efter vissa saker för att färdigställa dagens students present.

Samt hämta ut paket som kommit till ica.

Puh!

På det hela har jag fått en vagel i ögat. Kan detta bero på stress? Jag har inte haft en vagel sen jag var liten! Hade helt glömt bort att det fanns faktiskt...hur som den sitter där och irreterar jävligt mycket!