Uscha vad jag mår dåligt för tillfället....(hör man inte det överallt nu för tiden?) Jag skyller på hösten. Som egentligen varit helt underbar! Varför blir man då alltid höstdeprimerad? Man? Jag menar JAG förstås....

Allt känns lite tyngre och jag känner mig extremt ensam. Konstigt egentligen men så är det.

När jag väntade Aaron fick jag för mig att graviditeten skulle öppna nya dörrar när det gäller bekantskaper. Ack så fel jag hade. För mig och min sambo har det blivit precis tvärtom! Mina vänner eller ja som jag hade förr, ses utan mig. Ingen frågar, ingen hör av sig. Min karl har sakta men säkert förlorat så gott som varje vän numera.

Jag är ju inte dum i huvet så jag fattar ju att det är oss det är fel på. Men VAD gör vi för fel? Är det barnen som är ivägen? Sånna fall är det ju inte mycket till vänner iaf.

Tror jag måste börja skriva här för att få ur mig allt. Även om vi bestämt oss för att jag måste uppsöka psykolog. Kanske kan jag bli gla igen?

Noora bus har blivit hela 6 månader gammal. Mammas ögonsten!