Tycker att det är extremt jobbigt att be om hjälp. Hjälp med barnen. Att ha barnvakt är bland det värsta jag vet. Men let´s face it jag behöver komma ifrån jag också.

Det har varit vårat beslut att sätta två underbara barn till världen och ingen annan ska ta hand om dom åt oss. Uppfostra dom. Det är våra barn.

Tycker att det är fel av andra att lämna bort barnen i tid och otid. Tycker det blir ostabilt för barnen i det långa loppet.

Men just nu vill jag ha hjälp!

Vi har aldrig lämnat Noora hos någon annan än oss själva ännu. Men hey hon är bara 6 månader också. Eller ja snart 7. Tror inte att det är så många som har lämnat bort barnen när dom är så små.

Men just nu vill jag vara utan dom. Båda två. Svider i hela mig att ens skriva dom orden, för oj vad jag älskar dom.

Ringde min mamma nyss och frågade om dom kunde ta båda barnen några timmar i helgen, och det skulle nog gå bra. Thank god!

Efter den här perioden Noora har haft är vi helt slut. Båda två. Alla fyra. Hon sover som max 1½ timme om dagen. Men inte i sträck då nej hon delar upp sin sömn på 20 min åt gången. Jag har försökt allt för att hon ska sova längre. Inget funkar. Hon vaknar 2-3 ggr per natt och små gnäller därimellan. Vilket betyder att hon är små gnällig och trött typ hela tiden. Jag bär på henne dagarna i ända. Min rygg ger med sig snart.

Energi drycker och koffein piller används flitigt vill jag lova. Dessutom vill min huvudvärk aldrig ge med sig!

Barnfritt? Ja tack!