Vet ni vad jag anser? Att folk inte vill prata problem. Folk vill inte prata om dåliga saker som händer i andras liv. Jo kanske i form av skvaller när personen inte är närvarande, men om personen är närvarande kommer inget av det på tal. Varför? 

Man har ju sina egna problem eller hur? Varför då orka prata med någon om dens problem när man har mycket större själv?

Det jag dock har kommit till insikt med är att problem går inte att jämföras. Mina problem kanske är bagateller om man jämför med dina. Men dom är ju MINA problem, och för mig är dom just det, PROBLEM. Alltså något jag tycker är jobbigt, något jag lider av. 

Vad det än kan vara, separation,barnpassning,pengar,husproblem,bilproblem,kompisproblem,någon har gått bort,skolan,mobbning.

Listan kan ju självklart göras lång. Men det finns ju i nästan allas liv hela tiden. Iallafall något av det. Det kan ju vara för lite sömn, ungarna bråkar, det är skit trist att vara mammaledig, skolan krånglar, pengar problem, ensamhet, arbestlös, körkort = 0, vikten, sötsuget och lite mer penga bekymmer.

Dom senaste är förstås mina.

Allihopa.

Bagateller kanske ni tycker?

Inte jag.

För dom är mina.

Ingen kan ta dom ifrån mig.

Hur mycket jag än ber?