Blir frustrerad. I helgen hade mina gamla klasskompisar träff igen. Tror nån fyllde år till och med. Jag blev inte bjuden. Såklart.

Jag fattar det hela med att jag också måste bjuda till. Att det ska komma från allas håll å blabla... MEN och detta är ett stort sådant, jag menar inte att bli tillfrågad varje helg om nån ynka krog utgång! Det intresset har jag inte längre. Det är inte det detta handlar om. Jag vill bli medbjuden när gamla gänget ses. När alla dras ihop för att göra roliga saker tillsammans. Inte annars. Det begär jag inte alls. Jag menar såå rolig är jag inte!

Jag kallar det utfrysning.

Men nu har det hänt på tok för många gånger så jag räknar inte nån av dom som en vän längre...Alls. Vänner gör inte så. Men å andra sidan verkar det inte som att dom räknat mig som vän på väldigt länge heller så. Jag antar att det går jämt ut?

Jag gottar ner mig i dom vänner jag faktiskt har, som ställer upp i vått och torrt. Stick and stones.

Carolina (den fina)

Rose-Marie (mitt allt)

Kajsa (du underbara)

Sandra( för alltid)

Syrran (har jag nå val? haha)

Och jag bryr mig faktiskt inte om nån av dom läser detta. Får gärna kommentera också. Men tar inte åt mig ett skit. Tycker inte jag gjort nått fel alls. Förutom att jag fick mindre tid med tanke på familjen. Men eftersom dom vänner jag har idag alltid haft förståelse för det så tror jag egentligen inte det är nått problem eller fel alls.

Så nu har jag fått det ur mig!

Noora har lärt sig kräla! Stora tjejen! Hon är duktig dessutom. Så nu är det slut på friden, då hon fick tag på en lamp sladd idag. Ohno!

Carro

Kajsa med en liten Aaron

Rosie

Sandra och jag

Syster + karl och en liten Aaron.